Platsen där drömmar växer - Från ishallen till hemmet
I Farsta ishall som så många ishallar runt om i landet formas inte bara framtidens ishockeyspelare, utan även gemenskap, glädje och drömmar. Men bakom kulisserna finns en verklighet som hotar svensk hockeys framtid – bristen på ishallar.
Ljudet från skridskoskär och puckar som slår mot sargen studsar mellan väggarna i Farsta ishall. Här har ett av landets tusentals ungdomslag hockeyträning och övar skott. Träningstiderna i landets ishallar är få och behovet av istid stort.
– Situationen för svenska ishallar är komplex. Vi behöver både fler anläggningar och samtidigt säkra framtiden för de som redan finns, säger Simon Stigenberg, anläggningsansvarig på Svenska Ishockeyförbundet.
Istid avgör framtiden
Av landets cirka 370 ishallar står många inför stora renoveringsbehov – samtidigt som energikostnader och klimatkrav ökar pressen på kommunerna som äger dem.
– Den stora utmaningen är dubbel: att bygga nytt där det behövs, och att modernisera det vi redan har. Hur vi lyckas påverkar inte bara hockeyn, utan folkhälsa och levande lokalsamhällen i hela landet, säger Simon Stigenberg.
Tillgången till istid är central, menar Stigenberg. När tiderna räcker till kan fler barn prova på, fler fortsätter längre – och fler hittar en meningsfull fritid.
– Det är så framtidens landslagsspelare formas. Men den största vinsten är i bredden: att fler barn och unga får röra på sig och känna gemenskap, säger Stigenberg.
Samtidigt växer behovet. Inte minst inom dam- och flickhockeyn.
– När fler vill vara med måste också anläggningarna fungera och räcka till. Annars bromsas utvecklingen, menar han.
Energin slösas bort
På läktaren i Farsta ishall i södra Stockholm står Fredrik Snygg, teknisk säljare Fastighet på NIBE, och slår ut med armarna mot isen.
– Det stora problemet är att man ser ishallen som en energitjuv, när vi slänger bort energi varje dag, säger Snygg.
När isen kyls skapas nämligen stora mängder värme – som ofta bara ventileras bort.
– Det är restprodukten, men den kan användas. Vi kan värma omklädningsrum, duschvatten, caféer – till och med byggnader bredvid. Ishallen kan bli en energiproducent, inte en belastning.
Fredrik Snygg beskriver hur många anläggningar missar helheten.
– Vi är för dåliga på att tänka system. Det handlar inte om att tillföra mer energi, utan att flytta den som redan finns och förädla den, säger han.
Tekniken är i grunden densamma som i svenska hem.
– I en villa tar vi låg temperatur från berggrunden och gör om den till värme för bostaden. I en ishall gör vi samma sak – fast med spillvärmen från isen, säger Fredrik Snygg.
"Vi börjar med en rundvandring när vi besöker en anläggning och då letar jag efter spillvärmekällor och letar efter verksamheter eller funktioner som behöver värme. Vi vill minimera tillförsel och flytta den energi som finns istället och förädla den", säger Fredrik Snygg.
En ny syn på ishallen
Skillnaden mellan villan och ishallen är skalan. I ett hem handlar det om några tusen kilowattimmar – i ishallarna är det hundratusentals. Och genom att återvinna och höja temperaturen med värmepumpar kan energin användas där den behövs.
– Den sammanlagda energikostnaden för en ishall med kringytor kan minska med 50–70 procent, om man gör det rätt.
För kommunerna som äger ishallarna handlar det ofta om just ekonomi.
– Driftkostnaderna är ofta det största hindret. Men om vi kan halvera dem förändras hela kalkylen, säger Simon Stigenberg på ishockeyförbundet.
Det öppnar för fler satsningar – och fler hallar, menar han. När nya eller upprustade anläggningar tas i bruk ökar ofta intresset bland unga. Det gäller inte bara hockey, utan fysisk aktivitet generellt.
Ishockeyförbundet vill ta fram en ny standard för framtidens ishallar tillsammans med NIBE. "Det ska vara lätt att göra rätt - både för kommunen som ska ta ett beslut, för installatören och för de som ska drifta anläggningen", säger Fredrik Snygg.
– Här blir samarbetet med NIBE centralt. De kan visa vad som faktiskt är möjligt. Det ger legitimitet att både utveckla befintliga hallar och bygga nya, säger Simon Stigenberg.
I Farsta ishall fortsätter träningen på isen. Fredrik Snygg visar runt på anläggningen och det tar inte lång tid innan han kan visa var spillvärme skickas utomhus och slösas bort.
– Vi är för dåliga på att tänka på helheten och använda lågvärdig energi, säger han.
Ishallen är en mötesplats. En plats där barn växer upp, hittar sammanhang och bygger framtid, säger Simon Stigenberg.
Det är här NIBE kommer in i bilden. NIBE:s roll är att föra vidare kunskap och teknik för att effektivisera och minimera behovet av ny energi in i systemet.
– Vi börjar alltid med att kartlägga var energin finns och var den behövs. Sen bygger vi ett system som binder ihop det, säger Fredrik Snygg.
Framtidens modell
Men NIBE:s arbete handlar inte bara om enskilda projekt: de vill skapa modeller som kan skalas till alla landets ishallar. Målet är tydligt:
– Det ska vara lätt att göra rätt. Inte minst när något går sönder och man måste agera snabbt. Då ska det finnas genomtänkta lösningar.
Ishallen är en mötesplats. En plats där barn växer upp, hittar sammanhang och bygger framtid, säger Simon Stigenberg.
Tillsammans med ishockeyförbundet vill NIBE ta fram standarden för framtidens ishallar.
– Vi ska slippa uppfinna hjulet varje gång, säger Fredrik Snygg.
– Många befintliga ishallar har stor potential att uppgraderas med ny teknik som kraftigt kan sänka energikostnaderna och samtidigt bidra till ett mer hållbart samhälle, säger Simon Stigenberg.
Och med rätt förutsättningar formas något större i dem – ungas hopp och drömmar.
– Ishallen är en mötesplats. En plats där barn växer upp, hittar sammanhang och bygger framtid, säger Stigenberg.